spacekotten

Förutom att jag har Social Fobi och Emetofobi (kräkfobi) så har jag även en skum fobi för djupt vatten och allt som finns där i. Jag trodde verkligen jag var ensam om det, har aldrig hört talas om någon som har samma. Förrän idag!
Jag var inne på ett forum för emetofober och kikade runt lite och såg i ett inlägg att en tjej skrev att hon hade fobi för fiskar och djupa vatten så jag skrev till henne. Tyckte det kunde vara kul att prata med nån som har liknande fobier som en själv.
Jag frågade lite hur hennes fobi ter sig och hennes förklaring beskrev exakt min egen fobi!

"Jag är rädd för fiskar som jag kan riskera att komma i närkontakt med, så alltså endast när jag badar. Att se en fisk simma i vattnet när jag är på land skrämmer mig inte alls utan min rädsla har ochså med djupt vatten att göra. Jag vet inte vad som finns där under mig och skräcken är att det simmar omkring fiskar runt mig som jag inte ser, maneter är jag också rädd för, egentligen allting i vattnet som man inte ser.

Kan gå inne vid strandkanten bland småfiskar utan att vara rädd, men på djupt vatten känns det inte som man ha kontroll och då blir det läskigt."

Det är exakt samma för mig. Enda gången jag kan bada utan något som helst obehag är när det är riktigt klart vatten, ren fin sandbotten och inget sjögräs där nåt kan gömma sig. Men jag kan inte ens då gå ut för långt. Till midjan är okej. Sen känns det som att jag tappar kontrollen och kommer för nära allt det läskiga som finns därute i havet.

Fobier ka vara bra knasiga. Var komemr dom ifrån egentligen? Det skulle vara intressant att veta.